.. aj.

När man under en så lång tid har gått runt och funderat kring något, och sedan får det bekräftat, så trodde jag att man skulle känna sig nöjd. Eller, jag menar. Att man fått veta att man haft rätt, borde få upprorskänslorna att stillas, men icke då.

Jag har under månader spekulerat kring något. Jag har undrat, funderat, och frågat. Tänkt mig allt från det värsta, till inget alls, och tvärt om. Jag visste att det var något. Något hemskt, men när jag fick beskedet, slog det mig ändå som ett knytnävsslag i magen.

Jag finner inga ord. Inga alls.

Nu ska jag vara med min bror. Det måste vara jättejobbigt för honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0